Lugn och ro..

Det är något som jag mer än gärna skulle vilja ha. Jag kan inte minnas senast jag tagit det relativt lugnt. Alltid är det något som skall göras. När man är i Jeppis så är det skoluppgifter för flera som skall göras klara. När man kommer hem vill man hinna träffa alla nära och kära och hinna umgås med T. Med det är inte alltid så lätt, eftersom skoluppgifterna oftast följer med mig hem när jag åker ti Närpes. Om man känner sig så här stressad redan efter 3 månader på ettan hur kommer det att kännas när man går på sista året då? Jag vill inte ens tänka på det.
Och julen närmar sig med storsteg och inga julklappar har man köpt. Nå, det är ju 22 dagar kvar tills jul så nog måste jag väl hinna köpa tills dess. Man trodde ju att man skulle få ta det lugnt över jullovet, men där trodde jag nog för mycket. Det är 4 uppgifter som skall vara klara efter jul : Rörelse, barns språk, naturvetenskap och tal o. samtal. Fyy f*n.
När vi var på styrelsemiddag för någon vecka sedan så sa tvåorna och treorna att det blir ungefär så stressigt som det är nu hela tvåan. Är det verkligen något att längta efter?
Nåjaa, efter första året borde jag nog ha klart för mig om jag vill fortsätta eller ej. Jag skall nog söka till några andra skolor nästa år tror ja. Inget fel på att bli barnträdgårdslärare, men är det verkligen meningen att man skall förstöra sin hälsa på vägen till att få ett yrke? Jag väljer nog ett annat yrke som inte är lika krävande isåfall. Som sakt jag har aldrig varit något plugghäst, och kommer aldrig att bli hellre, så det är troligen därför som jag är så stressad inför alla dessa uppgifter som skall vara klara. Inte för att skryta men hittills så har ja faktist lyckas få rätt bra i tenter och så, men det är nog inte pågrund av att jag läst mycket, jag skulle hellre säga att jag fått bra pågrund av att jag fortfarande minns lite från psykologi i gymnasiet.

Åh.. om man ändå kunde hitta lite ork någonstans så man skulle kunna ta tag i de här uppgifterna någon gång. Men det är nog inte alltid så lätt. Det här senaste 1 ½  år har nog verkligen satt sina spår. Ibland undrar man nog om man någon gång kommer att kunna acceptera all som har hänt. Allra bäst skulle det vara om man fick vara 5 år pånytt då alla ens nära och kära fanns till hands.



Nu ska nog jag lugna ner mig en stund och titta på tv och senare kanske jag försöker ta tag i sagoläsning som vi har på torsda.


Go kväll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0