När orken börjar ta slut..
Känns obeskrivligt jobbigt nu men man måste nog bara kämpa på. Det märks nog att man påbörjat andra årets studier nu. Lärarna har mera press på oss och dera förväntningar av våra prestationer är skyhöga. Men man kan inget annat än att köra sitt eget race, brister det så brister det och om det bär så är man ju glad över det. Jag börjar nog förstå nu varför förra årets tvåor alltid var så uppjagade och stressade. Man får nog helt enkelt vara nöjd med om man överhuvudtaget blir godkänd i kurser, man kan inte hela tiden sträva efter det högsta vitsordet. Visserligen är jag oerhört stressad inför finskan denna period, och jag har på känn att det kan bli mitt största fall hittills inom studierna. Men som sakt man måste hålla glöden vid liv, mitt mål är ju att en dag utexamineras som en kompetent barnträdgårdslärare.
Kommentarer
Trackback
